euforia

Och så var det plötsligt december 2013. Senast jag skrev var för exakt ett år sedan, och sedan dess har en hel del hänt. Det vore inte att överdriva, om jag påstår att 2013 sticker ut i mängden när det gäller minnesvärda ögonblick. Igår fick jag i min presentkalender (ja, jag är så pass bortskämd att jag fortfarande får det av Sandra) ett fotoalbum med bilder från just 2013, och när jag tittade i det så slog det mig vilket fantastiskt roligt år det varit. Det roligaste och mest minnesvärda i mitt liv hittills vågar jag påstå.

Från London och Premier League, via Eurovision både en och två gånger till ett skadat ledband på min egen svensexa. Vem hade kunnat se det komma?

Vidare med ett bröllop som var 100 % perfekt som det bara kunde bli. Jag ska erkänna att jag dagarna innan var lite nervös att någonting skulle gå snett, man vill ju att allting ska stämma. Men allting gick verkligen precis så som jag önskade, och hade jag fått göra om det hade jag inte gjort någonting annorlunda. Möjligen tagit det lite lugnare med brottningen dagarna innan bara... Den känslan, att kunna sitta såhär i efterhand och se tillbaka på bröllopet med totalt eufori, är så skönt.

Bröllopsresan till Afrika fick ju dock tyvärr ställas in, men det blev en härlig vecka på Rhodos som tröst, vilket faktiskt var exakt vad som behövdes just då. Och med tanke på att bröllopsresan blir av nästa sommar istället, med Rio, Iguassufallen, Amazonas, Natal och fotbolls-VM känns det inte direkt som man sörjer. Jag längtar redan till det som jag tror kommer bli en helt fenomenal och oslagbar resa.

Sommaren var överlag fantastisk. Varmt och soligt, och mängder av utflykter, konserter, picknikar och dylikt. Det enda negativa är att en sådan härlig sommar sällan kan följas upp av en lika bra. Men vem vet, kanske är dags för den där överhypade växthuseffekten att slå till snart. Jag är oavsett redan laddad och redo för 2014.

Sedan kom hösten, med en guldstrid (ah dessa guldstrider, som är fantastiska när man vinner), där MFF till slut i ensamt majestät defilerade hem guldet. Avgöra en omgång innan? På Borås arena? Det hade jag inte ens kunnat drömma om. Nu drömmer jag om CL-deltagande och försvarat guld 2014. Tänk om...

Min födelsedagsfirande blev dessutom i år det bästa någonsin. Det inleddes med en överraskande heldag med the best of the best. Först på utmaningarnas hus, sedan med förfest hemma och utgång till Hipp. Kan det bli bättre?  Därefter, på själva födelsedagen, hif borta och förkrossande 3-0. Nu när jag skriver det här i efterhand känns det som jag bara sitter och hittar på allting, men jag lovar, allt är sant!

Och nu är det december, min fru (vuxenpoäng på det) fyller år idag, och ikväll ska jag fira henne, med en och annan överraskning. Heja mig! Och 2013 är inte slut än.

Ack min käre August *visslande*

På tal om tidigare nämnda resa till Brasilien så avgjorde lotten i fredags att de matcher vi ska få bevittna live nästa sommar blir Mexiko – Kamerun & Ghana – USA. Ju mer jag tänker på det, desto nöjdare är jag med den lottningen. Visst, är inga supermatcher, och hade varit roligare (på förhand dvs) att få se lag som Holland, Italien eller England. Men samtidigt är det fyra lag som alla har chans på avancemang, som spelar i riktigt tuffa grupper och behöver vinna just den här matchen för att skapa sig goda möjligheter. Dessutom är det lag som inte direkt är kända för sin defensiv, utan snarare lag som kommer vilja gå framåt. Som vill attackera, vilket lovar rolig fotboll. Dessutom är det lag som är vana vid värmen, och således inte bör få problem med orken. Det kommer bli grymt!

För övrigt, december innebär i år tentaperiod, då jag har två tentor och en inlämningsuppgift under en fjortondagarsperiod. Med andra ord sitter jag och skriver instuderingsfrågor i tid och otid, vilket i sin tur skapar en nära kontakt med Microsoft Word. En relation som börjar att krackelera.

”Beakta ordet hörsamma. I normal sakprosa kan den kännas invecklad och byråkratisk”.

Den där frasen möts jag av ofta, och det börjar minst sagt gå mig på nerverna. Vilket jäkla översitteri.  Tycker gott att word kan ta och skita i vilka ord jag använder, de borde snarare vara glada över att jag inte slänger mig med massa slang. Dessutom, om man nu ska vara sån är väl knappast sakprosa ett ord i tiden?

”Vad ska du göra idag?”

”Nä, jag tänkte ta och skriva lite sakprosa.”

”Ah, jag med kanske. Sakprosa känns så rätt”

Hyckleri!

Och bara för det, är jag klar med att skriva. Vi ses om ett år. Eller kanske tidigare.