Jobbet, hjärtan och en film som får mig att må dåligt

En dag på jobbet!

Min väg till jobbet är ganska kort. Det är därför jag är där så ofta.
Hade jag haft längre hade jag inte gått dit alls.
Det hela börjar med att klockan ringer 05.40, vilket innebär att jag tänker "aha, jag kan ju sova lite till" och somnar om och vaknar en halvtimme senare. Då klagar jag lite tyst för mig själv över hur jobbigt jag har det¨. "Jobb? Idag igen? Åhhh aj aj jag har det inte lätt jag"
Sedan går jag upp och klär på mig 1000lager av kläder för att utstå kylan.
(Nej, Susie jag vet att ni har det kallare, men det räknas inte, för ni har det omänskligt kallt i norr)
Sedan knatar jag glatt (nåja) till busshållplatsen, och kommer dit runt 06.32 och ser då att bussen redan är på plats och pumpar ut avgaser.
"Att springa eller inte springa, det är frågan".
Det blir alltid till att inte springa, vilket jag ångrar halvt när jag står och huttrar och väntar på nästa buss i mörkret. Allvarligt talat, varför kan inte solen orka upp sig en timme tidigare? Det tvingas ju vi till.
Jag kommer till Gustav 07.00, sicken tajming jag har alltså.
Först hämtar jag kärran där tidningsfanskapet ligger. Samtidigt har jag och Zlatan (inte Ibrahimovic för alla som tvekar) vårt dagliga samtal.
"Hej"
"Hur moer du?"
"Alla tiders, själv?"
"Jae, myket brao"
Givande...
(fortsättning följer)

Ack min käre August *visslande*

Imorrn är det alla hjärtans dag. Det jag inte förstår är varför vi ska köpa massa gåvor och grejs till våra flickvänner/pojkvänner/fruar/män/ kk eller vad faen man nu har (vissa kanske till och med har alla dem).
Det heter ju alla hjärtans dag. Alltså våra hjärtans dag.
Det borde vi ju fira genom att typ gå ut och springa eller dricka ett glass rött vin eller göra något annat som är bra för hjärtat.
På alla partners dag kan vi ge gåvor till våra partner...

Idag har jag tänkt en massa, oj vad jag har tänkt! Jag har tänkt så mycket att det inte är klokt när jag tänker efter. Och det är inte klokt när jag inte tänker efter med. Det ni!

Jag har även sett på Plutonen. Det är den enda filmen som jag ser om och om igen trots att jag mår riktigt dåligt varje gång jag ser den. För det är verkligen så, jag vet om på förhand att jag kommer må dåligt när jag ser den, men kan ändå inte låta bli.
Den är så jäkla bra, och hemsk!

Något som inte är hemskt men hysteriskt roligt är Oggy och kackerlackorna, och det ska jag gå och se nu.
Fridens Liljor!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0