euforia

Jag är så dålig på att uppdatera denna sidan. Vet inte varför egentligen, men life is life. Som ni så väl känner till?

Bah bah bah bah

Vi är mitt i sommaren gott folk. Konstigt.

Mitt i sommaren 2007, en sommar som hittills vatt lite kass.

Typ ingenting överroligt har hänt, vädret är gay (vad var det för dårar som flyttade upp här i Norden för länge sedan?) och dem flesta av mina vänner har blivit så pass vuxna att dem anser det ok att jobba en hel sommar.

Själv anser jag att det är en orimlig idé att man ska jobba hela sommaren, men life is life.

Igår ringde Lollo och frågade om jag ville tågluffa i Europa med henne och hennes tjejkompis med start idag och 10dagar framåt. Var lite småsugen.

Förra veckan åkte jag förresten upp på torpet, två ggr om till och med. Där var vädret för en gång skull najs och det blev sol och bad.

På ena eftermiddagen gick jag oxå för att plocka äpplen. Dvs jag la mig i hängmattan under äppelträdet och väntade på att äpplena skulle trilla ner.

Det gjorde inget äpple, för sånt är det ju inte säsong för nu.

Det är dock skönt att ligga under det trädet, det är lixom inte för stort och inte för litet utan ganska lagom för en pojke som mig att ligga under, och titta upp och undra hur det är att vara ett träd. Nog ganska enformigt. Fast vad vet jag.

Senare på kvällen låg jag också i hängmattan under äppelträdet och lyssna på music och filurera.

Jag filurerade på över vad jag ska göra resten av sommaren. Hittills är en liten trip till Småland inplanerad, och en till Stockholm, och sen givetvis veckan till Kreta i slutet av augusti med Flin, Teglianos, Jensén, Carro, Sara och Macke.

Men jag vill också till Göteborg!

Sedan kom lite Frank Sinatra på i mp3n och då var jag tvungen att låtsas att jag var en smörsångare på 50-talet och gick omkring i smutsiga gränder och sjöng med min vackra röst. Och alla vuxna skulle sticka ut huvudet ur sina trasiga fönster och tänka "ah va faen, jag är fattig som en lus, men täääänk den lyckan om jag ändå fick gifta bort min dotter med den stiliga sjungande Antonio".

Men jag skulle bara ströva vidare under gatlyktornas simpla ljus i en sådan där tjusig gangster kostym och hatt och sjunga lite för mig själv på "Fly me to the moon".

Sedan kom John Lennon och "Working Class Hero" på och då låtsades att jag satt på en kall vind nånstans i mörkret och spelade på min gitarr till råttornas nyfikenhet. Typ.

Sedan blev det flera låtar med Guns N Roses och en idébild där jag var en stor fakkin rock star som skrek här och där och slog sönder hotellrum.

Därefter bar det av till 50-talets Amerika igen, med hjälp av Johnny Cash. Svart skjorta hade jag på mig, mörk darrig röst, massa fångar som publik och "Walk the Line" som huvudnummer. Oj vad bra jag var ska ni veta.

Sen kom "People are strange" med The Doors och då tänkte jag mig att jag satt på en liten bar i slutet av 60-talet i los Angeles och lyssnade på Jim Morrison röst. Det hade vatt ngt det.

Sedan kom ngn sorts RnB låt på (hur hamna den i min mp3?) och då var de inte kul att låtsas längre?

Det finns mååånga saker jag inte kan, men drömma, fantisera och filurera är jag en jäkel på ska ni veta!

Sen kom jag hem från torpet och då blev jag småsjuker. Först blev jag lite irriterad men sen sa jag "Okej kroppen, va du sjuk nu litegrann men efter det vill jag inte höra mer gnäll".

Det gäller att kommunicera med sin kropp, kom ihåg det!

Sen kom söndagen och Flin var på "måste-hitta-på-ngt" humör.

Så vi åkte in till Tekniska museét, och checka runt.

Jag ville in i u-båten och kolla, men där var för mkt folk. Typiskt.

Jag och Flin bestämde oss istället för att spela vårt livs första schackmatch mot varandra. Mkt heder stod på spel?

Flin verkade spela enligt mottot "allt-eller-inget" och skickade ut sina stackars bönder och ryttare på värsta självmords-uppdragen, medan jag försökte barrikera min kung bakom min svarta armé.

Jag vann ganska snabbt en strategisk fulländad seger efter att min dam och mina torn löpt spelplanen runt och dödat allt i sin väg. Leve mig!
Fast Flin är ändå sötast.

Och idag har jag sett Hannibal Rising (inte särskilt bra) och jobbat med Erik.

Nu ska jag äta glass. Tjiho.

Puss.

PS. Babis till MFF känns bra så länge han presterar!