euforia

Här har det hänt grejer sedan sist. Tänka sig.

Låt se, låt se, låt se.

(Att berätta är kul, när jag blir gammal så ska jag bli en sådan myspys berättar farbror. I gungstol, varm ostickig filt och pipa i mun. Och snällt ansiksuttryck. Tjohej sicken berättare jag kommer bli. Med ett rart litet kluckande skratt. Ack ja.)

I alla fall:

Fliiin (och resten av fnitter gänget) tog studenten i fredes.

Det var lattjo.

Att åka med på flaket gav en grymma flashbacks till ens egen student. Vill tillbaka!

Var i alla fall en grymt svettig dag så jag skippade direkt skjortan och körde t-shirt

(vilket säkert gladde Jäjkåp som dagen innan sagt: "snälla Anton, dyk inte upp i Converse, t-shirt och halsband". Tji fick han)

I alla fall var det lattjo (upprepning).

Töserna hade ju hyrt någon slags scoutgård i Limhamn, den funka riktigt najs.

Var ordentligt med sprit (vilket gladde Tegle som därigenom fick tillfälle att visa upp sin snikna sida när vi gick hem, hehe) och glatt så de blev najs.

Och i lördes var jag knappt bakis. I rock!

Dagen efter var faktiskt allmänt soft. Tegle och Jense relaxa i trädgården och jagf var pånyå trädgårdsmästare. Det är ett jobb som passar mig bra. Jag kan vattna blommorna så det svänger. Samtidigt så ser jag ju så cool ut där jag går med vattenslangen. Kan bli lite av en Spaghettiwestern-scen ur det hela.

Tänk er mig som Clintan och Morricone-sound i bakgrunden. Tufft.

I onsdes var jag ju dessutom och såg Aerosmith i Randers. Det var riktigt bra.

Dock börjar jag bli jävla trött på danskarna. Dem är faen alltid fulla.

Och sen klädstilen. WATTA FAKK människor.

Man går inte på rockkonsert i grön-brun-rosa-orange-vita randiga tröjor och magväskor. Det är ordentlig "ta tag i sitt liv" stämpel på det.

Susies blogg är död. Jag tycker det är sorgligt. Det var stil över den. Susie-stil.

By the way:

Har insett att jag hela det här, från filmer, gamla bakgårde-livet på Södern som så otroligt romantiskt.

Vill också vara en liten svartvit figur som springer omkring i basker på sned och för små skjorts och busvisslar på flickor och snor ett-öres karameller i godisaffären.

Och snackar söder-slang.

"Tjifen, tjifen, kolla den där grabben va, rena rama societeten va. Nä, dra mig i skjortärmen"

(Detta låter fenomenalt i mitt huvud, hur låter det för er?)

Näe nu ska jag gå och se Pojken med Guldbyxorna. En otroligt nostalgisk upplevelse, huvudrollsinnehavaren är dock så hiskeligt jobbigt ful att man bara hela tiden sitter och tänker "Kom igen snipers, var är ni".

Tjingelong!