euforia

Jag är förkyld. Eller något i den stilen i alla fall. Det är lite drygt.
Men life is life gott folk. Glöm aldrig det.

Det enda som dock är lite bra med att va förkyld, eller något i den stilen i alla fall, är att man har gott om tid att göra grejer hemmavid (haha, vilket jag i och för sig nästan alltid har).
Idag har jag fixat lte i klädkammaren. Det kommer bli naaajs där inne senare. Mysigt.

Och nu ikväll har jag sett Walk the line med mina föräldrar. Riktigt bra film. Riktigt bra musik. Riktigt bra skådespeleri.
Mycket som är bra där. I like.

Nu sitter jag och gör typ ingenting och lyssnar på Just idag e Kenta. Den e riktigt skön, även fast den totalt andas Bajen. Men men...
Nu är den slut och Johnny Cash - Walk the line gick på. Underbart!

Hela livet har jag vatt tveksam i en fåga: OM jag fick välja ett drömyrke, skulle det bli fotbollsproffs eller artist?
Det är ett jättesvårt val.
Så fort jag står på Norra Stå på Stadion och MFF lirar känner jag i hela kropen att "OM jag fick välja skulle jag helst av allt vilja springa där ute i den himmelsblåa tröjan och göra mål efter mål efter mål".
Solklart val... just då.
MEN, sen när dessa magiska stunder inom musiken inträffar (som för en vecka sedan i Globen, eller när jag för första gången hörde Jim Morrissons röst, eller när en riktigt jäkla bra låt spelas) då känner jag att "Rockstjärna, det vore det bästa av allt. Att stå på en scen och framföra sina egna låtar och se publiken njuta lika mycket som man gjorde själv när man skrev dem".
Solklart val... just då.
Vad säger ni gott folk, vad skulle ni valt?

Nu ska jag gå och se The Warriors. Riktigt bra film det med.

Tjohej!