Alfons den adopterade pojken!
Nu har jag läst ut Sierskan från kell, sista delen i Sagan om Mallorea.
Det känns surt. Har läst om Belgarion, Belgarath och gänget i ungefär 1,5månad nu och sen plötsligt är alla 15böcker färdiglästa. Inget mer. Finito.
Det känns tomt.
Ack min käre August *visslande*
Så igår när jag skulle lägga mig hade jag plötsligt inget att läsa. Paniken kom krypande. What to do? Jag hade inte ork att ge mig på en ny serie, och ngn tung deckare alá Connelly kändes heller inte rätt. Så återigen: what to do? Jo, jag drog fram gamla lådan med alla kasettband och leta upp alla Alfons band.
Yääj!
Där kan man snacka underhållning och dramatik. Och härlig musik.
"Hit med nallen den är min, nä tänk för att den är min."
Det enda som är synd med Alfons är att han är nästan helt skallig trots att han är 6-7år. Lite som Kennedy Bakirciouglo (lär mig aldrig hur han stavar sitt namn), ni vet fotbollsspelaren.
Det är sånt man inte tänker på så mkt när man är liten men nu när man är äldre och klokare (hmm nåja) så inser man ju att Alfons förmodligen lider av ngn sjukdom, typ cancer.
Han liknar lite ett fattigt sjukt öststatsbarn från Tjernobyl. Eller hur?
Kanske är han adopterad därifrån?
Ahaaa, så måste det givetvis vara. Alfons är adopterad. Därför har han ingen mamma (och ingen släkt över huvud taget på sin mammas sida). Hans pappa adopterade honom ensam. Fast det får man väl inte göra, inte på den tiden i alla fall? Kanske smugglade han in honom?
Eller hans pappa kanske fick ta emot honom för att alla vet att han förmodligen skall dö innan han fyller 10.
Fy vad hemskt. Usch!
Ikväll skall jag lyssna på Hokus pokus Alfons där Alfons & Viktor träffar en trollkarl. Mysigt.
Och låtsas att Alfons är ett vanligt frisk barn, bara med dålig hårväxt. Så som det egentligen borde göra.
Hej svej!
Det känns surt. Har läst om Belgarion, Belgarath och gänget i ungefär 1,5månad nu och sen plötsligt är alla 15böcker färdiglästa. Inget mer. Finito.
Det känns tomt.
Ack min käre August *visslande*
Så igår när jag skulle lägga mig hade jag plötsligt inget att läsa. Paniken kom krypande. What to do? Jag hade inte ork att ge mig på en ny serie, och ngn tung deckare alá Connelly kändes heller inte rätt. Så återigen: what to do? Jo, jag drog fram gamla lådan med alla kasettband och leta upp alla Alfons band.
Yääj!
Där kan man snacka underhållning och dramatik. Och härlig musik.
"Hit med nallen den är min, nä tänk för att den är min."
Det enda som är synd med Alfons är att han är nästan helt skallig trots att han är 6-7år. Lite som Kennedy Bakirciouglo (lär mig aldrig hur han stavar sitt namn), ni vet fotbollsspelaren.
Det är sånt man inte tänker på så mkt när man är liten men nu när man är äldre och klokare (hmm nåja) så inser man ju att Alfons förmodligen lider av ngn sjukdom, typ cancer.
Han liknar lite ett fattigt sjukt öststatsbarn från Tjernobyl. Eller hur?
Kanske är han adopterad därifrån?
Ahaaa, så måste det givetvis vara. Alfons är adopterad. Därför har han ingen mamma (och ingen släkt över huvud taget på sin mammas sida). Hans pappa adopterade honom ensam. Fast det får man väl inte göra, inte på den tiden i alla fall? Kanske smugglade han in honom?
Eller hans pappa kanske fick ta emot honom för att alla vet att han förmodligen skall dö innan han fyller 10.
Fy vad hemskt. Usch!
Ikväll skall jag lyssna på Hokus pokus Alfons där Alfons & Viktor träffar en trollkarl. Mysigt.
Och låtsas att Alfons är ett vanligt frisk barn, bara med dålig hårväxt. Så som det egentligen borde göra.
Hej svej!
Kommentarer
Postat av: Ah du, jag heter Marcoooos
Bakircioglü! Jag har lärt mig!
Alfons han är gay och han är glad!
Förresten hade han ju en lillasyster också, så jag tror att situationen var sådan att hans morsa dödde (ja, dödde) och att hans släkt på morsans sida aldrig gillade hans farsa (eftersom att Älfåns fick sitt dåliga hår därifrån) och därför har han ingen kontakt med dem längre. Ett klassiskt svenskt scenario alltså.
Trackback
