euforia

Ibland känns det som att världen runt om mig, eller ja världen på Baldringeg 92 i alla fall, är emot mig.
Idag satte jag mig ner för att köra hårt hårt hårt pluggande inför fredagens tenta.
Tyst och stilla var det i mitt rum och koncentrationen på topp. Då plötsligt hör jag ett litet ljud växa till sig utanför fönstret. Det lät lite som en motorcykel som startar så jag trodde att de var grannen som skulle ut och slira lite. Blir dock lite irriterad efter någon minut när ljudet är kvar. "De va jävlar va han ska stå och stajla på uppfarten" tänkte jag och hoppade upp och tittad ut genom fönstret. Gatan var tom. Total fakkin tom. Ett litet kolapapper blåste förbi men annars tooomt.
Då märkte jag att ljudet kom från trädgården där ngn snöppeljöns stod och sågade ner ett av våra träd. Det pajade min koncentration totalt för när det gäller sådana saker är jag fortfarande som ett litet barn, dvs att jag måste gå ut i stövlar och stå och titta på. Och utbringa ett "ohhh" eller "aaahhh" när han gör ngt coolt.

Ack min käre August *visslande*

Nu är dock snöppeljönsen borta och nu jäklar ska jag plugga. Efter jag ätit. Mat är viktigt sägs det. Och gott.

Au Revoir!