euforia

Jag har fått igång min LP-spelare här hemma igen. Fakkin gräääjt och rispigt.
Igår somnade jag totalt lycklig till Clash. Ruuudie Can`t Fail...
Ikväll blir det Doors första. Rare utgåva!
Faen vad jag ska njuta!

Bara snart två månader kvar dessutom till Kiss på Stockholm stadion.
Fyra månader kvar till Maiden på Ullevi.
Fem månader eller något kvar till Deep Purple på Öja Krog.
Kan nog bli en bra konsert-sommar detta!

Ack min käre August *visslande*

Idag när jag tog bussen från skolan hamnade jag bredvid en kille som såg ut att vara en psykisk seriemördare i en Beck-film. Det var nästan obehagligt. Men bara nästan.
Det är för övrigt mycket som är nästan här i livet. Jag är nästan klar med detta inlägget till exempel.

Nu ska jag sova för imorrn ska jag ha föreläsning 09.00. Om etnicitet.
Borde vara intressant men blir på något sätt oftast bara segt. Men life is life.

Och ja, jag vet att jag har segat efter med skrivandet här. Men det kommer, det kommer.

Ave!