euforia

Hej tjohej.

Igår när jag vaknade så regnade det ute. Hela himlen var grå men min säng var varm och jag tänkte att "idag tänker jag inte göra någonting alls förutom att ligga här i värmen, lyssna på Simon & Garfunkel och läsa ikapp mina historietidningar (två nr har inkommit medan jag varit borta och jag ligger därför efter) samt läsa klart Svensk maffia".
Sedan insåg jag att Friidrotts-VM har startat och hela planen sprack.
Ack, denna idrott, den tar ett så brutalt grepp om en ibland.

På tal om idrott: PSV-Ajax 4-3. Vilken match (även om Ola inte scora).

Ack min käre August *visslande*

Blev i alla fall lite Simon & Garfunkel igår, trots friidrotten. Hann lyssna igenom Sounds of Silence albumet och kom fram till följande slutsatser:
* Den som tycker att Simon & Garfunkel är kassa är gay!
* Att boysen i Guns N Roses, förmodligen omedvetet, nog tagit inspiration av A most Peculiar man när dem skrev riffet till Sweet Child o´Mine.
* Att Sounds of Silence är Simon & Garfunkels bästa album
* Att det såhär på sluttampen av sommaren 2009 slår emot en litegrann när man i Leaves that are green noterar textraden:
Im twenty-two now but I wont be for long
Time hurries on.
Lite väl brutal sanning på en lördag tkr jag allt.

Osså var Malmö/svettfestivalen igång igen.
Och på ngt sätt övertalades jag till att valsa runt i trängsel i fredes kväll med Low-low, Malyýyn och fler därtill.
Det hela var en ganska dryg upplevelse.
Hade året varit 2001 och jag varit en hormonfylld tonårig hade jag säkert tyckt att det hela varit skitkul och stapplat runt med 3,5 i handen och gjort så mkt oväsen som möjligt (i den åldern går man efter devisen "ju mer högljudd du är, desto roligare har du").
Men nu, 2009, är man inte lika road.
Time hurries on.
Nåväl, när vi väl nådde öltältet och fick oss en bra plats där och dem började spela rock var jag ändå rätt nöjd.

 

Smack!