euforia

Osså var man hemma. Igen.

Berlin var bra på alla sätt och vis.
Packat med trevligt folk och bra stämning på såväl stadion som på stan. Alla var glada över att det var friidrott och alla hejade i princip på alla, oavsett nationalitet. Lite skillnad mot en fotbollsmatch.
Riktigt bra tävlingar, med Bolts världsrekord som solklar höjdpunkt. Jag tror inte man förstår hur jävla stor han är förrän man upplever det live. Han är liksom en dimension över alla andra, solklar stjärna och så jävla överlägsen.
En del festande med i Berlin där vi efter många om och men till slut sista kvällen fann ett riktigt bra ställe högst upp i ett höghus. Jäkligt trevligt folk, usel musik dock men bra priser i baren och alldeles lagom stort. Glassigt.

Lite roligt att när man sa till folk på stan att man var där för friidrotten verkade vissa tro att vi var tävlande och frågade då vilken gren vi ställt upp i.
Jag drog ständigt till med 5000m, kändes mest troligt med tanke på ens kroppbyggnad.
Hade nog inte vatt så trovärdigt om jag sagt kula eller spjut.

Ack min käre August *visslande*

Säkerhetskontrollen vid insläppet till Olympiastadion var lite kul.
Det enda vakterna egentligen letade efter var dricka och mat.
Du hade antagligen kunnat promenera in med en bomb eller en pistol, men inte en chans att du kunde få igenom en stor vattenflaska. Då åkte du dit direkt (vilket Sebbe, den terroristen, gjorde två av dagarna).

  

  

  

Om en vecka har skolan börjat. Inte särsklt kul direkt.



Som sagt: för en sportfåne blir det inte mkt större än så. Gryyymt!!!!