euforia

Hej du!

Känns som det är en jäklans bra helg som kommer nu.
Imorrn är det inflyttningsfest hos monsieur Robér på gamla väster!
På lördag är det bio hela natten lång. Dags för Lucia Movie Night igen.
Olé!

Angående Lucia så vet jag inte riktigt vad jag hoppas på.
Snabba Cash kanske? Boken var ju onekligen bra!
En dröm är Alice i Underlandet (Johnny Depp i högform?) men med tanke på att den har premiär 5 mars är det inte så troligt. Kan Avatar vara ngt?
Ah, kul blir det i alla fall. Och det kan ändå aldrig någonsin bli sämre än det året dom hade Wallander, Into the blue och Storm. Det enda som var kul den natten var att se Jessica Alba i bikini (vilket varje gång medföljde jubel i biosalongen av den manliga delen).

Ack min käre August *visslande*

På tal om film har jag förresten tänkt starta ett nytt projekt här på bloggen, nämnligen att ranka dem bästa filmerna från de olika årtionden.
Vet inte om det är ngt som väcker jubel hos er läsare, men det skiter jag i för det är min blogg och här råder då ingen demokrati utan härlig gammeldags diktatur.
Hell Anton!!!
Från 60-talet och framåt tänkte jag lista min top-3 lista (och dessutom bubblare) medan det från 30- och 40-talet endast plockas en film (av den enkla anledningen att jag sett förhållandevis få filmer från den tiden).
I alla fall, nu börjar vi...

1930-talets bästa film
The Adventures of Robin Hood (1938)
Fantastisk äventyrsfilm från slutet av 30-talet. Bra filmad, riktigt bra musik och bra skådespelare med storstjärnan Errol Flynn i huvudrollen som Robin Hood. Vid sin sida har han som vanligt den sköna Olivia de Havilland (tror dem gjorde typ 9 filmer tillsammans) som lady Marian och som skurken Sir Guy of Gisbourne ser vi, som så ofta på den här tiden, Basil Rathbone. 
Definitivt en film man måste ha sett om man kallar sig en filmälskare!

Scenen nedan är en klassisk fäktningsscen mellan Robin (Errol) och Guy (Basil) från slutet av filmen där Robin och hans män tillsammans med Richard Lejonhjärta stormat borgen i Nottingham där prins John försöker kröna sig själv till kung. En scen som många i efterhand tagit inspiration av.
I verkligheten var Basil den främste fäktaren av dem två men på film var det alltid Errol som dorg längsta strået. Vilket är tur. En Robin Hood film som slutar med att Robin dör hade känts sådär...