euforia

Olé!

Jag är medlem i Sveriges Socialdemokratiska Arbetarparti - SAP.
Och just nu är jag en bekymrad medlem.
Jag är bekymrad över Socialdemokraternas framtid och möjligheter i valet 2010.
Vi har en politik överlägsen alla andra. Vi har en regeringserfarenhet överlägsen alla andra. Hade vi bara haft en stark ledare, en Anna Lindh eller ny Göran Persson, hade vi i valet 2010 varit överlägsna alla andra. Men nu... tveksamt.
Mona Sahlin är i grunden en riktigt duktig politiker men blir allt tråkigare med åren. Och bakom henne har vi ingen, verkligen ingen, stark ledare att ta över.

Bara det här att man öppnar upp för mp och vänstern i regeringen gör mig... irriterad.
Vi har i Sverige endast ett regeringsdugligt parti. Därför skall vi endast ha ett parti i regeringen. Socialdemokraterna skall sitta ensamma och sen kan Vänster- och Miljöpartiet få stå i riksdagen hur mycket dem vill, och plikttroget ge sitt stöd när det behövs, men in i regeringen vill jag inte ha dem.

Ack min käre August *visslande*

Jag är dessutom så jäkla trött på Malmöpolitikerna (framförallt vänsterblocket) med Reepalu i spetsen. Nu senast använder man sig alltså av en tennismatch för att bedriva egen utrikespolitik. Det ska man ge faen i. Så länge det inte finns några sanktioner från EU eller FN ska inte politikerna i Malmö börja tala om någon bojkott.
Är Reepalu kvar 2010 röstar jag blankt i kommunvalet.

Hade jag fått bestämma hade man spelat matchen med publik och sen hade packet kunnat stå utanför Baltiskan och frysa och gapa och skulle dem försöka ta sig in och stoppa matchen så får väl polisen lyfta bort dem.

Idag: jobb, sova och sen fest i Lund.

Slafs.