euforia

Idag när jag gick på stan med Laina och inhandlade dem sista julklapparna (kan inte fatta att jag en vecka innan jul är färdig med allt, väntar bara på att ngn skall hoppa fram och skrika "ha, din dumme jävel, du har glömt att köpa till den och den") så stötte vi på Roland Andersson på Skomakaregatan. Han är ändå en skön kille på något sätt.
Jag bad honom att hålla koll på Behrang Safari under landslagslägret i Costa Rica i januari.
Han lovade att få hem Behrang hel och i toppform. Känns som ett bra löfte.
En Behrang i form behövs i MFF.

(Kan meddela till dem som är helt off i livet och inte gillar fotboll att Roland Andersson är assisterade förbundskapten i landslaget. Och Behrang vänsterback i MFF)

Ack min käre August *visslande*

Tänk ändå, Roland Andersson har lirat en Europacup final för Malmö FF.
Vilken jävla status det är egentligen.
Tyvärr är han ju oxå ensam om det fruktansvärda att som tränare leda MFF ur Allsvenskan.
Vilka hemska och mörka år det var.

Men nu ser man ljuset vid horrisonten klart och tydligt.
Roland Nilsson är på väg, och efter honom kommer den nya stadion.
2008 kommer vi vara bra, och 2009 - ja då jävlar...