2012
Hej du!
Hmm, såhär när 2011 övergått till 2012 så kanske det är dags för en traditionell lista över året som gått. Men jag vet inte, har inte riktigt motivation till en sådan lista.
Men vi kan väl säga som så att året som helhet har varit bra. Sommarens första 10 dagar med Sandra var till och med riktigt jäkla bra med solsken, Köpenhamn, Hellström på Slottsskogsvallen, dopp i hav & pool etc. Sånt gillas alltid skarpt och får en särskild plats i minnet.
MFF var allmänt inte bra. Uttåget mot Dynamo Zagreb smärtsamt som in i. Det där med den jävla champions är en dröm, och hela mitt liv har det varit en ganska avlägsen sådan. Men den kvällen, under ett par dramatiska minuter var den så nära, så nära, så nära. Och ändå, i slutändan lika långt borta som alltid. Fruktansvärt.
Men det är inte bara åt sorg man gråter tårar, utan även åt glädje. Glädje har det varit en hel del av 2011, och optimisten inuti mig väljer att fokusera på det framför eventuella sorger. Jag har kommit betydligt närmare en socionomexamen och det är glädje. Jag har sett Milan vinna scudetton och det är indeed glädje. Jag har sett Malmö FF slå ut ett lag som Glasgow Rangers och det var sannerligen en jäkla massa glädje den kvällen. Jag har köpt min första lägenhet och det kan ju inte beskrivas som något annat än glädje. Och jag har sist men definitivt inte minst blivit sambo med min Sandra förståss, sånt är dubbelglädje alla dagar i veckan, året om.
Ny musik har säkerligen kommit men eftersom jag är den jag är tycker en del av mig att det inte riktigt kommer något nytt som verkligen kan konkurrera med det gamla. The Who är fortfarande The Who, Queen är Queen, Clash är Clash och dagens musik är... fortfarande dagens musik, dvs. inte sådär vidare bra. Men det finns lite ljuspunkter, och årets låt måste trots allt (när man tar i beaktande vem jag är sambo med) bli "Håkan Hellström - Det dom aldrig nämner".
Ny litteratur har kommit men jag har ännu inte läst vare sig Zlatan-boken eller Brobyggarna som jag fick i julklapp. Den förstnämnda innehåller säkerligen en del intressant och den sistnämnda har jag på förhand höga tankar om. Så årets läsning går säkerligen att hitta där någonstans. Men jag har ju inte läst dem än, så att redan nu ge dem det epitetet vore lite väl dumt. Istället är årets läsning något gammalt, som jag inte läst tidigare, nämnligen "När lammen tystnar", i stark konkurrens av "Stalingrad". Muntert? Helsicke nej. Men bra!
År 2011 innehåller ju såklart så mycket mer än detta, men vi bor i Sverige där ordet lagom regerar, så jag nöjer mig med en lagom (just det) lång beskrivning av året.
Ack min käre August *visslande*
Vad önskas till nästa år då?
För er del kanske lite fler uppdateringar här?! För egen del en sommar som blir varm, lång och underbar. En vår som blir detsamma, hösten likaså, och en vinter som blir ljus och uppmuntrande. En sysselsättning som känns givande (om det sedan är i form av skola eller arbete är inte lika avgörande). Många nya bekantskaper, både i form av människor och platser. Samt all lycka och välmående för nära och kära. Och sedan på det gärna ett MFF som vinner och vinner och vinner. Så att man kan luta sig tillbaka och le litegrann och må sådär infernaliskt bra! Sånt gillas!
Framåt Malmö! Forza Milan! Heja Sverige!
Och god fortsättning på just dig. Olé!
Hmm, såhär när 2011 övergått till 2012 så kanske det är dags för en traditionell lista över året som gått. Men jag vet inte, har inte riktigt motivation till en sådan lista.
Men vi kan väl säga som så att året som helhet har varit bra. Sommarens första 10 dagar med Sandra var till och med riktigt jäkla bra med solsken, Köpenhamn, Hellström på Slottsskogsvallen, dopp i hav & pool etc. Sånt gillas alltid skarpt och får en särskild plats i minnet.
MFF var allmänt inte bra. Uttåget mot Dynamo Zagreb smärtsamt som in i. Det där med den jävla champions är en dröm, och hela mitt liv har det varit en ganska avlägsen sådan. Men den kvällen, under ett par dramatiska minuter var den så nära, så nära, så nära. Och ändå, i slutändan lika långt borta som alltid. Fruktansvärt.
Men det är inte bara åt sorg man gråter tårar, utan även åt glädje. Glädje har det varit en hel del av 2011, och optimisten inuti mig väljer att fokusera på det framför eventuella sorger. Jag har kommit betydligt närmare en socionomexamen och det är glädje. Jag har sett Milan vinna scudetton och det är indeed glädje. Jag har sett Malmö FF slå ut ett lag som Glasgow Rangers och det var sannerligen en jäkla massa glädje den kvällen. Jag har köpt min första lägenhet och det kan ju inte beskrivas som något annat än glädje. Och jag har sist men definitivt inte minst blivit sambo med min Sandra förståss, sånt är dubbelglädje alla dagar i veckan, året om.
Ny musik har säkerligen kommit men eftersom jag är den jag är tycker en del av mig att det inte riktigt kommer något nytt som verkligen kan konkurrera med det gamla. The Who är fortfarande The Who, Queen är Queen, Clash är Clash och dagens musik är... fortfarande dagens musik, dvs. inte sådär vidare bra. Men det finns lite ljuspunkter, och årets låt måste trots allt (när man tar i beaktande vem jag är sambo med) bli "Håkan Hellström - Det dom aldrig nämner".
Ny litteratur har kommit men jag har ännu inte läst vare sig Zlatan-boken eller Brobyggarna som jag fick i julklapp. Den förstnämnda innehåller säkerligen en del intressant och den sistnämnda har jag på förhand höga tankar om. Så årets läsning går säkerligen att hitta där någonstans. Men jag har ju inte läst dem än, så att redan nu ge dem det epitetet vore lite väl dumt. Istället är årets läsning något gammalt, som jag inte läst tidigare, nämnligen "När lammen tystnar", i stark konkurrens av "Stalingrad". Muntert? Helsicke nej. Men bra!
År 2011 innehåller ju såklart så mycket mer än detta, men vi bor i Sverige där ordet lagom regerar, så jag nöjer mig med en lagom (just det) lång beskrivning av året.
Ack min käre August *visslande*
Vad önskas till nästa år då?
För er del kanske lite fler uppdateringar här?! För egen del en sommar som blir varm, lång och underbar. En vår som blir detsamma, hösten likaså, och en vinter som blir ljus och uppmuntrande. En sysselsättning som känns givande (om det sedan är i form av skola eller arbete är inte lika avgörande). Många nya bekantskaper, både i form av människor och platser. Samt all lycka och välmående för nära och kära. Och sedan på det gärna ett MFF som vinner och vinner och vinner. Så att man kan luta sig tillbaka och le litegrann och må sådär infernaliskt bra! Sånt gillas!
Framåt Malmö! Forza Milan! Heja Sverige!
Och god fortsättning på just dig. Olé!
