euforia

Ok, det var ett tag sedan jag skrev ett riktigt inlägg här. Ett bra tag. Men nu, efter ivriga påtryckningar från omgivningen (hej Sandra), vill jag tillkännage min comeback. JAG ÄR TILLBAKA! Heja mig.

 

Vad har hänt sen sist? Ptja, med tanke på att jag inte skrivit sedan maj så en jäkla massa.

 

Först och främst så är jag en förlovad karl numera. Eller ja, det var en sanning med modifikation, då karl nog inte är det ordet som folk skulle sätta på mig. Visserligen har jag börjat få lite mer skägg, fyllt 26, gått med i A-kassan och behöver allt mer sällan visa leg på systemet, men likväl är grabb/pojke/kille mer passande som benämning.

Men karl eller ej, förlovad är jag. Jag ska gifta mig. Rätt fakkin galet, smått overkligt men framförallt helt underbart. 8/6 2013 is da shit, kommer bli epic (och diskuteras flitigt i bloggen fram till den stora dagen)!

Vidare har jag bytt jobb. Numera är jag i dödgrävarbranchen och huserar på Fonus. Fråga mig inte hur jag hamnade där, för har ingen aning. Men jag såg en annons, sökte, kallades på intervju, gick dit och var klockren på intervjun (såklart) och fick ett jobberbjudande som jag efter lite betänketid tackade jag till. Hade inte riktigt koll på vad det hela innebär, men nu ett par månader senare sitter jag här väldigt nöjd med det hela och i slutändan är det det viktiga. Jag är nöjd, trivs, jobbar och står i och cyklar glatt till jobbet varje morgon. Olé!

 

 

En annan sak som hänt sedan sist är att det blivit mörkt och kallt. Det kallas visst vinter, och jag borde kanske ha vant mig, då jag upplevt det rätt många gånger nu. Ändock är det alltid lika deprimerande att cykla till jobb i mörker, och cykla hem från jobb i mörker. Mitt på dagen har jag en timmes lunch, då jag försöker ta mig ut en runda och jaga solljus. Ofta misslyckas jag. Och till helgen ska visst den riktiga kylan komma... Någon som känner för att emigrera söderut?

 

MFF 3:a i Allsvenskan 2013 = "lilla silver". Pff. Guld tar man, silver får man...

 

Det sägs alltid att man skulle tröttnat på värmen om man bott längre söderut, men ibland undrar jag om det inte är en myt som regeringen spridit ut, för att de vet att massflykt skulle bli fallet om sanningen kom fram.

 

En sak dom dock vintern för med sig och som är väldans trevligt är JULEN. Jul, jul, strålande jul. Som tur är har Sandra samma hängivelse till julpynt som jag, varpå vår lägenhet typ kommer vara mysigast i stan under hela december. I år ska vi dessutom ha en riktig, stor, maffig gran som kommer vara grande. Längtar redan till att få ge mig ut och tampas med granförsäljarna.

Och efter julen är det nyår, sedan 2013 och det känner jag kommer vara ett helt sanslöst år, på många vis. Ett år att minnas, ett år att glädjas inför och ett år att längta till. Vi ses då, och mången gång innan dess (för nu är jag tillbaka).

 

För övrigt är det kul att skriva blogg igen!

Snart, snart kommer här hända saker.

 

 

Den som väntar på något gott...