:)
Hej hej.
Nej, jag är ännu inte död utan lever och är glad.
Hur har ni det?
Ack min käre August *visslande*
Jag gillar att den här bloggen fortfarande har en del läsare, trots den något bristfälliga uppdateringen. Mina fans är få men väldigt trogna. Påminner lite om Anders Ung, supportern till Brommapojkarna som blev känd efter att han ensam åkte landet runt på alla bortamatcher. Var gång BP spelare såg man en ensam liten individ på bortasektionen. Sällan fick han bevittna några segrar men likväl stod han där med händerna i fickorna och verkade rätt nöjd med livet ändå. Så ser jag på er, mina trogna följare. Precis som Anders åkte på alla bortamatcher trots vetskapen att det med allra största sannolikhet skulle bli ännu en förlust, så går ni in här då och då med hoppet i era hjärtan: "kanske har han uppdaterat". Ni vet att svaret troligen är nej, men så vet ni också att någon gång, någon enstaka gång, så finns här ett nytt inlägg. Idag är en sådan dag. Njut mina barn. NJUT!
Kom även ihåg: livet och därigenom även denna blogg handlar om kvalitet, inte kvantitet (MFF-segrar är undantaget).
